Jenniebus's memoarer

Idag är det onsdag vilket betyder:
Svenska
Gympa
Teater
Dans
Grey's Anatomy
Top Model

Idag på teatern fick vi äntligen komma upp på golvet och testa på att vara hotfulla och spela ut, inte bara sitta still på en stol och prata om hur det ska va. Det gick faktiskt väldigt bra, trots att jag kände mig jättedum när jag skulle hota Cornelia. Det var svårt för mig att vara hotfull, eftersom det ligger sååå långt ifrån min natur. Jag har inte bråkat med någon (förutom min familj)  sen i fyran typ... Men annars var det roligt. Fast i och för sig så var det lite jobbigt att gestalta en våldtäkt, speciellt eftersom jag var våldtäktsmannen :S
Det kändes inte okej för mig, men det blev samtidigt väldigt lyckat, eftersom känslorna kom fram väldigt bra.
Det är ju det vi vill göra också, med våran pjäs. Vi vill beröra folk. Vi vill få dom att tänka efter när dom har sett våran föreställning.

Nu sitter jag vid datan och ska snart spela Pirates ;) , det är väldigt kul... jag tror jag är en ganska storspelnörd, till skillnad från vissa andra.
Sen ska jag såklart kolla på Grey's och Top Model och det ska bli kul...

Igår var jag med Ida och det var jätteroligt. Hon förvånar mig ibland. För ibland kan jag bli lite frustrerad, eftersom det känns som om jag alltid måste hålla kontakten. Jag måste alltid ringa eller bestämma träff, hon brukar aldrig ringa. Det kändes ett tag som hon i sin klass hittat några som var mkt bättre än jag. De var det Ida ville vara. Så som jag inte var. Det kändes som om hon klickat mkt bättre med dom och att hon på nåt sätt ersatt mig. Som när vi skulle ha mys innan jul och gick på förtrollad. Dagen innan hade hon varit hemma hos sin nya kompis tillsammans med två andra och de hade supit sig fulla och hade haft SÅ kul. Jag menar, okej det var väl roligt för mig att höra lite om vad som hade hänt, men hon pratade om det hela kvällen typ. Det var det ända hon tänkte på. Jag menar jag har aldrig varit full och jag är dessutom inte lika nära med mina kompisar i klassen, för vi kan vara tajta i skolan, men jag är aldrig med dom efter skolan. Men det kommer nog. Men det känns lite som om hon liksom vill bevisa något för mig.
Missuppfatta mig inte nu, jag älskar henne sjukt mycket, vi har varit med om så mkt tillsammans, och ärligt talat hon var den enda vän jag hade ett tag. Asså inte för att jag var ensam eller så, men det var liksom bara henne jag var med. Men det känns som det alltid kommer vara vi två.
Jag planerade att göra en sak. Jag skulle inte höra av mig alls och se hur lång tid det tog innan hon tog kontakt, för att se hur mkt jag betydde.
Därför blev jag väldigt överraskad, när jag fick sms:et igår, där det stod att hon tyckte att det var jättelängesen vi sågs och att vi borde träffas så snart som möjligt. Det gjorde dagen bara ännu bättre.

Shit, vad jag har babblat nu :S
VI hörs troligtvis imorgon :)